Detta inlägg är ett utdrag ur Kontraktshandboken, som vi precis har inlett ett samarbete med. Nedan ges en allmän checklista som är tänkt att utgöra ett stöd vid avtalsskrivning, men som givetvis kan användas även vid granskning av avtal. Den är i första hand tänkt för avtal som styrs av svensk rätt. Checklistan är också användbar vid alla typer av avtal för att kontrollera att ingen väsentlig fråga glöms bort i slutdokumentet.
Parter och bakgrund
Parterna bör anges med adressuppgifter och personnummer eller organisationsnummer. När det gäller utländska parter bör undersökas vilka identifierande uppgifter som kan vara lämpliga. Enligt svensk avtalspraxis brukar datum (och ort) anges sist i avtalet. Även i avtal mellan svenska parter är det vanligt med en bakgrundsbeskrivning, särskilt i mera omfattande avtal, t ex rörande företagsöverlåtelse eller licensiering. Bakgrundsbeskrivningen kan få stor betydelse för bedömningen av parternas avsikter vid avtalets tolkning.
Definitioner
Efter anglosaxisk förebild har den svenske avtalsskrivaren alltmer börjat förse sina avtal med en definitionskatalog. För att en sådan ska tillföras bör avtalet innehålla ett så stort antal definitioner att det blir meningsfullt att samla dem i en särskild bestämmelse. Att definiera rena självklarheter bör undvikas. Endast återkommande begrepp och termer bör givetvis definieras.
Rangordning
Innehåller avtalet bilagor med materiellt avtalsinnehåll, såsom allmänna villkor, bör dessa ofta rangordnas. I mera komplexa avtalsförhållanden med flera avtal under ett huvudavtal, bör också klargöras i vad mån kontraktsbrott under något av avtalen påverkar övriga avtal i ”paketet”. Man bör överväga om avtalen även i övrigt ska hänga ihop, t ex i fråga om ikraftträdande och upphörande.
Parternas huvudprestationer och avtalsobjektet
Parternas huvudprestationer består oftast i tillhandahållande av en produkt eller tjänst (avtalsobjektet) respektive betalning av priset för denna. Det är givetvis lika viktigt att avtalsobjektet preciseras som att pris och betalningsvillkor är entydiga. När det gäller avtalsobjektet ges ofta särskilda garantier, t ex beträffande utseende och egenskaper. Det är naturligtvis av yttersta vikt att dessa preciseras i avtalet eller i bilaga. En garanti blir verkningslös om avtalet inte preciserar inom vilka toleransnivåer, eller liknande kriterier, som garantin ska gälla. Ett betydande antal avtalstvister uppkommer till följd av parternas oenighet om avtalsobjektets beskaffenhet, tvister som i många fall hade kunnat undvikas med tydligare avtalsformuleringar.
Övriga åtaganden
När det gäller övriga åtaganden är dessa ofta av mer praktisk natur, t. ex hur parternas samarbete ska administreras. Här bör avtalsskrivaren sätta sig in i hur avtalet kommer att fungera i praktiken och se till att avtalsbestämmelserna blir praktiskt hanterbara. Andra åtaganden kan vara av mer juridisk eller kommersiell natur och kräver därför mera exakthet och stringens. Som exempel på det förstnämnda kan nämnas utformningen av en vites- eller konkurrensklausul och, när det gäller kommersiella villkor, valuta- och prisjusteringsklausuler.
Kontraktsbrott
Vad som utgör kontraktsbrott kan givetvis direkt anges i avtalet. Som exempel kan nämnas att köpavtal ofta innehåller explicita regler om vad som utgör fel eller försening. Likaså kan i t. ex låneavtal föreskrivas att ett visst antal dagars betalningsförsening ska anses utgöra kontraktsbrott och medföra rätt för långivaren att säga upp lånet. I andra typer av avtal får vad som utgör kontraktsbrott bedömas enbart med utgångspunkt från vad avtalet föreskriver om parternas åtaganden. Många gånger kan det vara lämpligt att i avtalet ge kvalificerande skrivningar om vad som utgör kontraktsbrott. I avtal där alla kontraktsbrott förs in i en klausul eller en klausul för vardera parten, brukar t. ex införas ett krav på väsentlighet och en möjlighet att rätta till ”felet” inom viss tid. Vidare bör undantag göras för kontraktsbrott som beror på den förfördelade partens eget agerande (eller underlåtenhet att agera).
Påföljder
Påföljderna vid kontraktsbrott skiljer sig en del mellan olika avtalstyper, såväl enligt gällande rättsregler som i avtalspraxis. Det kan finnas skäl att överväga vilka supplementära rättsregler som gäller om avtalet är ”tyst” i en viss fråga. En skiljelinje går mellan momentana och varaktiga avtal. Vid momentana avtal, såsom köpeavtal, förekommer t. ex de speciella påföljderna prisavdrag, omleverans och avhjälpande. Det föreligger av naturliga skäl litet utrymme för denna typ av klausuler i varaktiga avtal; något som särskilt gäller de två förstnämnda. Anledning att särbehandla de båda avtalstyperna i övrigt föreligger knappast. Nedan ges därför en generell beskrivning av de vanligaste påföljderna vid kontraktsbrott.
a) Hävning/uppsägning
För hävning eller uppsägning av avtal krävs, oavsett vad som sägs i avtalet, normalt att avtalsbrottet är väsentligt. Väsentlighetskriteriet, ibland kvalificerat på olika sätt, förekommer också i många lagar, se t. ex 35 § kommissionslagen, 26 § lagen om handelsagentur och 39 § köplagen. Ofta ges den felande parten en möjlighet till rättelse innan hävning/uppsägning får ske.
Normalt krävs för hävning att avtalsbrottet inträffat. I köplagen finns regler om rätt till hävning vid befarat avtalsbrott (”anteciperat avtalsbrott”). Antagligen finns en sådan rätt utan lagstöd vid andra avtalstyper, men det kan finnas anledning att särskilt reglera frågan i avtalet. Jfr. nedan under rubriken ”Motpartens konkurs”.
b) Kräva fullgörelse
Även om rätt till hävning eller uppsägning föreligger vid kontraktsbrott kan den förfördelade parten många gånger ha anledning att i stället kräva att motparten fullgör sina åtaganden. I vad mån detta är möjligt beror på avtalstypen. När så är fallet kan den förfördelade parten framtvinga fullgörande vid domstol och en sådan ”påföljd” kan bli mycket kännbar. Exempelvis kan den som bryter mot en konkurrensklausul åläggas att omedelbart upphöra med sitt avtalsstridiga beteende.
c) Innehållande av prestation
Om part inte presterar i enlighet med avtalet har den andra parten i allmänhet rätt att innehålla sin prestation (”detentionsrätt”). Se t ex 10 § köplagen. Förtydligande regler kan ges i avtalet om hur och när sådan rätt får utnyttjas.
d) Skadestånd
I lagstiftning för olika avtalstyper finns olika (oftast dispositiva) modeller för skadeståndsansvar. Vad som gäller utanför det lagstadgade området är många gånger osäkert, men normalt måste den förfördelade parten kunna påvisa att den felande parten har varit oaktsam (vanligt ”culpaansvar”) om inte en garanti eller annan utfästelse getts (strikt ansvar). Efter förebilder i lagstiftningen kan följande lösningar införas i ett avtal.
(i) Vanligt culpaansvar (d v s den förfördelade parten måste visa att oaktsamhet föreligger)
(ii) Presumtionsansvar (d v s den felande parten måste visa att oaktsamhet inte föreligger, se t ex 43 § kommissionslagen och 34 § lagen om handelsagentur)
(iii) Kontrollansvar (d v s strikt ansvar med undantag för omständighet utom parts kontroll, se 27 § köplagen)
(iv) Strikt ansvar
Även frågan om skadeståndets storlek bör regleras i avtalet. Särskilt viktigt är ofta att indirekta skador, produktionsbortfall och utebliven vinst undantas. Se nedan under rubriken Ansvarsbegränsning.
e) Prisavdrag
Vid vissa avtalstyper, såsom köp- och konsultavtal, kan också prisavdrag förekomma som påföljd. Se 38 § köplagen. Här är det viktigt att avtalet klargör om även skadestånd kan utgå.
f) Avhjälpande
Köplagen innehåller särskilda regler om avhjälpande av fel i köpobjektet (se 34 § köplagen) men påföljden kan lämpa sig även vid andra avtalstyper, t. ex. konsultavtal. Köplagens regler torde dock endast undantagsvis vara analogt tillämpliga på andra avtalsområden.
g) Omleverans
Denna påföljd aktualiseras egentligen bara vid köp, se 34 § köplagen.
Ansvarsbegränsning
Ansvarsbegränsningar förekommer i många olika former, bland de vanligaste är
(i) Friskrivning från vissa påföljder, t. ex att endast skadestånd ska utgå vid kontraktsbrott.
(ii) Friskrivning från ansvar för vissa förhållanden, t. ex. vissa typer av fel vid köp
(iii) Begränsning av skadestånd till visst belopp eller vissa belopp, t. ex. till visst takbelopp i procent av kontraktssumman eller till visst belopp för varje enskild skada. På motsvarande sätt fungerar ett vitesbelopp som sätts lägre än ett förväntat skadeståndsbelopp.
(vi) Undantag för vissa typer av skador, t. ex. indirekta skador, produktionsbortfall och utebliven vinst.
I sammanhanget bör observeras att friskrivningsklausuler tolkas restriktivt, varför det är nödvändigt att vara stringent och tydlig vid avtalsskrivningen. Avtalen förses också ofta med undantag för uppsåtliga eller grovt oaktsamma kontraktsbrott.
Avtalsskrivaren bör också ta ställning till om avtalets påföljder vid kontraktsbrott ska vara exklusiva, dvs. om dispositiva rättsregler ska avtalas bort (exempelvis felreglerna i köplagen)
Ovanstående checklista är ett utdrag ur Kontraktshandboken.